Vem får kalla sig författare? (Gyldene Freden)
Om man går upp förbi Järntorget i Gamla Stan där Evert Taubes bronsstaty finns kommer man till Stockholms äldsta stadskrog. Gyldene Freden, 1700-talsrestaurangen som Cornelis Wreeswijk sjöng om.
Här höll Bellman till och Stagnelius och en hel rad musiker, författare och konstnärer. Evert Taubes stambord ligger till vänster precis när man kommer in. Historien förtäljer att när visskalden fyllde 80 år var det flera kulturmänniskor som tillsammans samlade ihop en slant i födelsedagsgåva så Taube kunde betala av sin krognota.
Det var Anders Zorn som räddade Gyldene Freden undan konkurs i början av 1900-talet och han donerade den senare till Svenska Akademien, som äger den än idag.
Ett elegant ställe är det. Enkelt och elegant. Mörka plankgolv som nötts av många fötter, levande ljus i takkronan, djupt liggande fönster. Ute är gränder och kullerstensgator ett enda sorl. En man gör musik genom att föra fingertopparna över kanten till vattenfyllda kristallglas och doften av polkagrisar och nygräddade våfflor förs fram med vinden.
Har varit mycket i Gamla Stan den sista tiden. Skrivit på berättelsen och så grunnat över frågeställningen här ovan.
Vem får kalla sig författare?
En konstnär kan kalla sig konstnär utan att stå på Moderna Museet och en fotbollsspelare kan kalla sig fotbollsspelare utan att spela i högsta divisionen. Men att kalla sig författare när du är opublicerad? De få gånger jag provat säga det högt har det alltid fått mig att känna mig som en hovnarr, med bjällerhatt och allt.
Det ligger väl för mycket yrke kring själva ordet. Jämfört med till exempel "writer". Men på samma gång är ju de gällande kriterierna minst sagt subjektiva. Regler skrivna i sanden.
En, enligt många, vedertagen regel är tvåboksregeln. För det är det antalet böcker du måste ha gett ut för att bli medlem i Författarförbundet. Fullständigt vansinnigt, om du frågar mig. Om du tillhör den där lilla promillen som inte bara skrivit och slutfört en hel bok utan faktiskt lyckats ta dig genom det där nålsögat så måste du väl i himmelens namn få kalla dig författare?
Och dessutom, om två böcker gör en författare, vad är i så fall folk som Harper Lee, bara för att ta ett exempel? Hennes romanklassiker "Dödssynden" var länge hennes första och enda.
Har hört sägas att författare är du bara om du säljer bra och kan leva huvudsakligen på ditt skrivande. Om det är sant, blev Sveriges författarskara plötsligt väldigt gles och vi kan stryka mer än ett namn från litteraturkanon.
Du får kalla dig författare när du publicerat en bok. Det är väl ändå inte ett orimligt krav? OK. Men säg att du har fått noveller tryckta i tidningar i 10 år eller skriver manus för scenen? Vad är du då?
Jag antar att det i slutändan kommer an på en själv. Hur man identifierar sig och vad man är bekväm med. Min egen ambivalens är enorm. Kommer nog aldrig bli så rättfram och uppriktig att jag kallar mig författare så länge jag inte har några böcker på marknaden.
Men på samma gång kan man ju fråga sig hur många hundratals, hur många tusentals skrivtimmar det krävs innan du vågar strunta i jantelagen och säga som det är. Att det är det här jag är. Det är vad jag föddes till att göra.
Som Mats Söderlund, författare och ordförande i SvFF, så klokt formulerade det: Du kan kalla dig författare i samma ögonblick som du själv känner att det är sant.
